ett
Jag försjönk i ditt djupa vara
Förtrollad av de läten
Du fick mig tro var mina
(tänder krasar, finnar spricker, nagelband spretar)
Sörjer du de klagande
De dimmiga dagar blå
Då klarhet syntes på din läpp
Entydighet på din trosas linje
Jag älskade dig som många förut
Ljusblå, en bil, cykel, någons del
Där innanför förtär jag hudens skam.